Med pärlande gott humör berättar Almqvist i ‘Det går an’ hur sergeanten Albert får ressällskap med en glasmästardotter från Lidköping, och hur färden går först med ångbåt från Stockholm, sedan med skjutskärra till hennes hemstad.
Medan det sommargröna Mälarlandskapet glider förbi blir de två allt närmare bekanta, och bit för bit lägger Sara fram sitt äktenskapsprogram för den till en början tämligen konfunderade sergeanten.
Sara förfäktar ett fullkomligt fritt äktenskap: varken kyrklig eller borgelig vigsel får binda två människor som fattat tycke för varandra, de ska inte ha hushåll eller något annat gemensamt; när de tröttnat på varandra, skils de åt.
Den moderne läsaren, med argumenten från de senaste årens samlevnadsdebatt färska i minnet, vill inte gärna tro att närapå ett och ett halvt sekel har flyktat sedan Almqvist skrev ‘Det går an’.
Utdrag ur boken:
Övrigt
Det går an väckte stor uppståndelse när den gavs ut första gången 1839. Den var ett inlägg i kvinno- och äktenskaps-debatten och kritiserade bl.a. det borgerliga äktenskapet. Boken brukar räknas som det förnämsta realistiska verket från denna tid.
Syrsa_ | 2007-01-27 11:45 |
Rolig och annorlunda bok. Värd att läsa! |
Betyg 3 | |
axel-nelson | 2007-01-27 16:27 |
Som båt-nörd är jag mest intresserad av båten där de tu möttes och den har faktiskt funnits och hette Yngve Frey. Jag har skrivit lite om den här:
The Report on Orsaker Till Andra Världskriget Och Förintelsen
... år haft såna problem med ett land. Men Tyskland har, som det visat sig, en otrolig återbyggnadsförmåga och även en väldigt ... å vara fria. Inbördeskriget avslutades med Nordstaternas seger, slaveriet avskaffades och den Amerikanska Presidenten blev skjuten. Imperialismen och den Industriella Revolutionen I början av ...
http://www.axelnelson.com/skepp/ang3.html
Axel 😉 |
| |
netza | 2008-07-02 16:39 |
Ett läs-måste. |
Betyg 5 | |
Oline | 2008-07-22 15:37 |
Hej
En läsvärd bok med tanke på att det är över hundrafemtio år sedan den gavs ut. Den skildrar ett förhållande mellan två unga människor där kvinnan har ett något – för den tiden – liberalt synsätt på giftemål. Intressant från många synvinklar och mycket lättläst. |
Betyg 5 | |
d@ddydj | 2008-10-04 15:45 |
En bok under förväntan… olyckligtvis.
Jag läste många rescensioner på Det går an, innan vi fick till uppgift att läsa den i skolan. Men jag måste säga, den föll mig inte i tycke. Jag förstår att den väckte en större uppståndelse för cirka 200 år sedan när den kom ut; då kvinnor inte ens var dubbelt så jämlika männen som de är idag.
Den väckte dock ingen uppståndelse hos mig, vilket jag hade hoppats på, då jag gillar temat. Medea och Ett Dockhem är för mig mycket bättre än denna bok, men visst är den en milstolpe i svensk litteraturhistoria som bör läsas. Carl Almqvist blev ju ändock förvisad från landet.
Många anser att huvudtemat är kvinnofrigörelse, men för mig var det mer förnuftet. Sara hade sett vad hennes far hade gjort mot hennes mor och även varit varse om dess förödande konsekvenser. På så sätt hade hon lärt sig av sin mors misstag och inte gjort en återupprepningen på det. Carl Almqvist visar helt enkelt människans förnuft.
En simpel trea ger jag den som slutbetyg, då man kan se den ur många aspekter och att många opinioner kan skapas av att ha läst den. |
Betyg 3
| |
BOKRECENSION AV CARL JONAS LOVE ALMQVISTS BOK DET GÅR AN
”Därför, gode Albert … ja, gör som du behagar; men jag försäkrar dig, att om du blir härinne,
i stället för att sitta i rusket därute över natten så skall jag hålla det för alldeles ingenting; och
jag önskade du ville anse det likaså, ty då betyder det minst.” (Almqvist 1839, ny upplaga
1988, sid. 67)
Det är så här Carl Jonas Love Almqvist i sin bok Det går an beskriver Sara Videbecks fria
tankesätt när hon ger sergeanten Albert lov att sova i samma rum. Där angrep Almqvist det
heliga äktenskapet och lät en kvinna på 1800-talet vara fri sexuellt. Boken väckte en våldsam
The Essay on Six Young Men Analysis
“Six young men” by “Ted Hughes” who was a son of a soldier in the First World War and was one of the two percent of his regiment that survived Gallipoli. This poem is on a picture of six young men who are about to go to war. Hughes is criticising war and saying that it pointlessly takes away the live and future of the young men who participate and die in war. Hughes describes each man individually ...
debatt och reaktioner var så starka att Almqvist tvingades avgå som rektor för Nya
elementarskolan.
Det går an är en berättelse om en resa med ångbåt och hästskjuts från Stockholm till
Lidköping. Här träffar vi glasmästardottern Sara Videbeck och sergeanten Albert. När båten
avgår från Stockholm då är dessa två bara främlingar för varandra. Under resan lär de känna
och tycka om varandra. Almqvist utvecklar deras relation på det sättet att de redan innan
resans slutstation börjar prata gemensamma framtidsplaner.
PERSONBESKRIVNINGAR
För att göra sina huvudroller levande och trovärdiga beskriver Almqvist detaljerat deras
utseende och klädsel: ”…ty hans mustascher var mörka, uppböjda och nästan sköna; hans
tschakot nätt nog för att inte misshaga fruarna…”(sid. 8) ”den stora silkesduk av fint, ljusrött,
skört, nära vitt sidentyg, med några smala, gröna ränder här och där, vilken hon knutit under
hakan…”(sid. 9) Utom det yttre lägger man mycket märke till det inre, alltså deras
personlighet.
Den som mest väcker uppmärksamhet är den kvinnliga huvudpersonen Sara Videbeck Hon är
en ung kvinna som i sitt tankesätt är långt före sin tid. Almqvist har gett henne egenskaper
som mer påminner om det sena 1900-talets kvinna än 1800-talets. Hon är självsäker och
mycket självständig, fri både sexuellt och yrkesmässigt. Hon är energisk och väldigt kreativ
och vill satsa på sin roll som yrkeskvinna. Det första intrycket man får av henne efter de yttre
beskrivningarna ändras senare i romanen. Bakom det oskyldiga unga ansiktet döljs en stark
och förnuftig kvinna.
Hennes kloka ord väcker beundran: ”Albert! Inte är det värt att heta god, ädel eller lycklig om
man inte är det. Och aldrig är det värt att till vinnande av en sak bruka annat än det man
vinner den med…”(sid.125) Sara är en väldigt ärlig och öppen person, vilket gör att man får
veta mycket mer om hennes personlighet: ”Om två står bredvid varann och ljuger redan då ett
tycke för varandra, som de inte har, inte gör bönen lögnen därvid till sanning.”(sid.124) Den
här blandningen av ärlighet och förnuft får henne ibland att låta komisk, vilket fick mig att
The Essay on Att Han Och Lennie Med
... s tar Lennie upp ett liten djur som han klappar och det ser George och s ger till att sl nga den d da muse n. ... fantasifulla och sympatiska humor som man finder i hans tolkningar om persone r, djur, omgivningar, dafter och intryck som han f r n r han sk river. Han ...
läsa följande rader med ett leende: ”Ja, desamma kinderna gick jag med vid aderton år. Man
säger, att fiskaldöttrar, mamseller och fröknar giva sig ut för yngre än de är…”(sid.33)
Sergeanten Albert är en ung underofficer, som verkade väldigt säker i sig själv innan han
träffade Sara. Han är tuff och uppför sig nästan otrevligt och oartigt mot tjänstefolket: ”Drag
åt helvete med sina smörgåsar! har jag icke begärt en på franskt bröd?”(sid.16) Men när han
är i Saras sällskap ändras han. Han blir mer osäker och försiktig: ”…Ät själv, Albe! Inte äter
jag ensam upp alla de här. – Tack, sade han, glad att även få yttra ett ord”.(sid.31) Hennes
åsikter påverkar honom och han börjar ändra sin uppfattning om kvinnor och livet.
MILJÖBESKRIVNINGAR
I sina miljöbeskrivningar presenterade Almqvist mycket av det svenska landskapet. Miljön
spelar en viktig roll i hela boken, den är därför en utmärkt reseskildring. Varken inre eller
yttre miljö är beskrivna för mycket så det är ingen risk att man blir uttråkad. Almqvist beskrev
måttligt men ändå levande både landskapet och Saras rum i Lidköping.
SPRÅK OCH STIL
Almqvist är objektiv i sitt skrivande. Han låter oss få veta Alberts inre tankar och detta låter
som om det är författaren själv som talar till oss. Språket är klart och enkelt. Han varken
idealiserar eller förfinar någonting. Han skriver realistiskt precis som det är.
För att skapa en speciell effekt och få läsaren att fundera lite mer har Almqvist sina små knep.
På flera ställen i romanen skriver han meningar utan att avsluta dem: ”Dem vill också jag
läsa! utropade sergeanten. Du skall … men …”(sid.134) Samma sak gör han med uppehåll i
en mening: ”… jag påminner mig just här den stund, då jag och min mor stod på bron över
Lidan … och hon kastade … kastade ringen bort … långt … långt ut …”(sid.107) Det som
bidrar till att språket blir så rikt är också upprepningar och några enstaka ordspråksliknande
uttryck: ”Tjugo gånger sparkad häst, som tjugoförsta gången sparkar igen, är inte
otålig.”(sid.47)
När man läser en sådan bok kan man inte förbli likgiltig. Bara själva tanken att den är skriven
på 1800-talet gör att man beundrar både boken och författare. För mig var det en presentation
av en stark, självständig kvinna som är oberoende av andra. Hon strävar efter mer än att bara
The Essay on Silence And Men And Women
Men Fear Women, and Other Generalizations Kruegers article, Women Readers and the Politics of Gender in Le Roman de Silence, focuses on several different interpretations of the romances intentions towards presenting the role of women. No conclusions are formed as to whether or not the author of Silence, Heldris, is being misogynistic or proto-feminist. Krueger points out that this question of ...
vara där för att tjäna sin make, så som alla andra kvinnor gjorde på den tiden. Eftersom det
var en man som skrev boken så gjorde den ännu större intryck på mig. Det som jag tyckte
mest om i boken är de kloka ord som Almqvist uttalat genom Sara Videbeck. Även om de var
skrivna på 1800-talet är de starka än idag, för att de är tidlösa.
Med en uppmaning att läsa den här boken vill jag avsluta med ännu fler kloka ord som säger
mycket och gäller i alla tider: ”När likgiltighet kommer emellan människor, då är det som
glömskan halkar med i sällskap. Men resor och avstånd, vad betyder de? Landsvägar är inte
det som gör avstånd emellan själar”.
Omdöme:
En på alla sätt utmärkt och engagerat skriven recension. Du analyserar fint och
har avancerade reflexioner kring främst personskildringarna.
Betyg: MVG
Svenska B
Arbetet gjort i skolan (3 timmar)
boken ”Det går an” får vi träffa Sergeanten Albert som under en resa med ångbåt mellan Stockholm och Arboga, träffar en ung kvinna vid namn Sara. De knyter kontakt och blir vänner, trots de olika samhällsklasserna.
”Det går an” tog till orda för kvinnosak och samvetsäktenskap och i förordet skriver Tore Zetterholm: ”Frågan är om någon svensk skönlitterär bok någonsin väckt en sådan folkstorm.”
Carl Jonas Love Almqvist var Sveriges stora litterära namn omkring 1830. Samtidigt gjorde han en snabb karriär som pedagog och tidningsman. Han var också under flera år så borgerligt välanpassad att han uppehöll tjänsten som rektor på Nya elementarskolan i Stockholm. Men mitt i framgången bollade han med farliga radikala idéer, farliga både för honom själv och samhället. Han gifte sig till och med med en bondflicka och de försökte tillsammans med några idealistiska vänner återvända till naturen i en gästroll som valhänt bonde i värmlandsskogarna.
När jag började läsa ”Det går an”, tyckte jag först att språket var jobbigt. Den är skriven på äldre svenska och väldigt ”gammaldags” i orden. Jag tyckte först att boken verkade tråkig, men efterhand kom jag in i den och ville veta vad som skulle hända mellan sergeanten och Sara. Det sker inte så många speciella händelser, men det är en söt liten historia om en högre stående man och en ung kvinna från landet som försörjer sig själv och sin döende mor genom att sätta in glas i kyrkfönster.
The Essay on What Do Women Want From Men
Where did all those romantic fellas go? With all that can be, all that is within us, romance lives forever! So why not take advantage of it. Did you ever look around and wonder why a woman will chose another man over you? Maybe you are more handsome, intelligent, richer and so much more than that other plain fellow what's his name. But he's romantic and obviously knows how to treat a woman and ...
Jag gillade Sara, hon stod för allt hon sade och verkade inte alls känna att vissa människor var lägre ställda än andra. I alla fall inte i det sätt som samhället ansåg det vara.
” ’I Stockholm bruka de stundom yngre underofficerare… i synnerhet som… ja, ser du, jag är egentligen icke långt ifrån officer… sergeant.’
’Schersant? Nå bra, som det är. Fråga aldrig efter att bli officer, löjtnant och dylikt skralt sällskap. Vad göra de dagtjuvarne annat, än tala strunt med mamsellerna om dagarne, och om kvällarne med jungfrurna. Skräp! Krås och kragar, tomma magar.
” (s. 39)
En sak jag ofta hakade upp mig på var när Almqvist stannade upp historieförloppet med långa miljöbeskrivningar och onödiga spekuleringar. Detta var svårt att läsa och jag fick läsa om vissa stycken flera gånger för att förstå vad som egentligen stod där, antagligen för att språket hade många svåra ord.
”I Granfjärden finnas flere farliga punkter, dolda skär och blindklippor; varföre många förlisningar här timat, den tiden man seglade utan eld och ofta måste lovera.” (s. 50)
Ett sådant stycke kunde fortsätta uppemot en och en halv sida.
Sara och Albert, som sergeanten hette, följdes åt hela resan, även efter de kommit fram till Arboga och fortsatte ned mot Lidköping, där Sara bodde.
Under resans gång kände man mellan raderna att en förälskelse brutit ut mellan de två. Ingen av dem ville dock avslöja någonting för varandra.
”Albert gick. När han stod i dörren, vände han sig om. Då stod hon mitt på golvet och neg: god natt, Albert, vi se varann i morgon!
Han bugade sig, slöt igen dörren och tog ur nyckeln. Obegripliga! Lät det emellan hans tänder. God natt! Vi se varann först i morgon! Är det en inbjudning att återkomma i afton? Och likväl tycktes hennes allraförsta omnämningar luta ditåt. Jag går och slår slag på gården.”(s. 68)
The Essay on Of Mice and Men 65
The American Dream is something that I have often read and heard about and usually context of gaining riches and fame. How ever in John Stinbecks novella of Mice and Men the dream of the main characters of Lennie and George is simply to own a couple of acres and to live of the fatt of the land a dream that is shattered when Lennie commits murder. This famous tale has been adapted to film on ...
Här hade de precis kommit till en gästgivargård där inga rum fanns att hyra för natten. De fick dock en liten kammare att dela på och Albert erbjöd sig att be om sovplats i stallet, även om båda ville att han skulle sova tillsammans med Sara. Ändå gick han tillbaka till Sara efter ett tags funderare ute på gården.
Däremot sov Sara vid hans återkomst och satte sig och sov i en stol i samma rum.
Senare under nästa dag då de sitter och samtalar om drömmar i hästvagnen på väg mot Lidköping, nämner Sara att hon natten i Arboga drömt en väldigt vacker dröm.
” ’Jag drömde, att jag var i en liten, liten kammare med rosiga tapeter /…/ Och… lika mycket albert!… jag kan väl tala om det (fortfor hon i samma ton, utan att märka hans näsryckning), jag drömde mycket om dig därunder’ /…/ Hon såg upp på honom med ett stort, varmt ögonkast, men slog ned det, likasom träffad av en dimma. Hon sväljde omärkbart en begynnande gråt, hämtade sig dock /…/ ’Så kan man drömma (sade hon, som det tycktes, mest till sig själv), och när man vaknar, är det allt på ett annat sätt. Därföre är det bäst att var och en lever fri för sig själv, på sitt vis, och icke bråkar sönder’et för en annan. Man kan vara goda vänner ändå, och det är bäst så. Det är allraljuvast, när det är bra, och man icke gör sin nästa förtret. (s. 90-91)
Sara tänker så klokt utan att vilja rusa in i en blind förälskelse, det är smart av henne att inte försvagas av dum kärlek, men det är ändå sorgligt att hon inte verkar vilja älska. Hela tiden under bokens förlopp känner man en vilja för att de ska ta ett steg närmare varandra.
Längre fram kommer man till en punkt där man ser deras kärlek ännu starkare. De står vid ett fönster och håller om varandra. Sara har precis frågat om de ska skiljas och fara egna vägar efter Mariestad. De hade tidigare i boken talat om att göra det. Albert förklarar då att han har andra ärenden att göra runt omkring Lidköping och föreslår att han kan följa henne ända dit. Men hela tiden förstår man att han egentligen bara vill vara med Sara. Han föreslår att få hyra hennes små rum på övervåningen, som de brukar hyra ut till förbiresande. De börjar tala om ägodelar och Sara förespråkar att de aldrig någonsin ska ha några ting gemensamt.
”Hon upplyfte sitt huvud ifrån hans bröst, varemot det vilat litet, betänkte sig en smula, men sade dock: ’Efter det så är, att du håller av mig och jag dig, så hava vi ju det gemensamt? Det är mycket det, Albert.
Och det är mer än många hava. Men vi taga oss före, att även hava en hop annat onödigtvis gemensamt, så skall jag berätta dig vad därav följer.” (s.111)
Härefter håller Sara ett litet tal om hur framtiden skulle komma att se ut om hon lät honom dela hennes ägodelar. Hon fortsätter med hur stingsliga de skulle bli på varandra och hur någon skulle bli alkoholist och de skulle börja grubbla och bli olyckliga.
Man inser här, att den här kvinnan aldrig kommer kunna dela sitt liv med en man som gift, inte som andra kvinnor på den tiden.
Vidare fortsätter de båda sin resa mot Lidköping, de underhåller sig med att hålla långa diskussioner som rör samhällsfrågor. Det Sara säger är nya tankar som jag kan tänka mig rörde upp bland läsare på den tiden. Det handlar om den fria kvinnan, och hennes åsikter. Bland annat tror hon inte på Gud.
Väl i Lidköping kommer Sara precis till kyrkoklockornas ringande, hennes mor har dött och ska just begravas. Sara går aldrig fram till prästens predikan borta vid graven, utan står och beaktar ceremonin på avstånd, bakom ett träd. Hon sitter i sin ensamhet och sörjer.
Strax sänder hon ett bud till Albert som är kvar inne i stan, att han kan komma och titta på rummen som han nu får möjlighet att hyra. Han tar sig genast hem till Sara
” ’Vad tycker du om dessa rum? Vill du hyra dem? Men du kan icke känna dem mycket ännu. Får jag icke nu bjuda dig ned i mitt, så skall du få se huru jag har det: frukosten väntar. Och börjar du icke dina resor straxt idag, så ber jag dig ock hos mig till middagen. Går allt detta an, Albert?’ Han sade ändå intet. Men i hela uttrycket av hans ansikte låg detta svar: Det går an.” (s.143-14
Carl Jonas Love Almqvist föddes den 28:e november 1793. Han växte upp i Eds socken norr om Stockholm. Hans far var krigskommissarie och godsägare. Till sättet var hans far bestämd, viljestark och sträng, medan hans mamma var raka motsatsen, hon var drömsk, vek och inåtvänd. Carl älskade sin mor väldigt högt, men tyvärr så dog hon när han bara var 13 år gammal. Carl brukade säga att han hade ärvt två själar, en ”kamrerarsjäl” av sin far och en ”poetsjäl” av sin mor. Som 15- åring skickades han till Uppsala universitet för att studera filosofi och historia. Efter att han hade studerat klart i Uppsala så arbetade han som ämbetsman i Stockholm. År 1824 bosatte sig Carl och några av hans vänner på en bondgård i Köla socken i norra Värmland. Där bytte han ”titel”, till torpare och han gifte sig med en kvinna som hette Maria som var 4 år yngre än han själv. Hon hade tidigare jobbat som barnflicka på hans föräldrars gård i Sollentuna. Efter ett tag så klarade han och hans vänner inte längre av att sköta bondgården så de flydde tillbaka till Stockholm och lämnade bondelivet efter sig.
Handling
Boken handlar om Sara och Albert som träffas på ångbåten Yngve Frey som avgår från Stockholm en skön torsdagsmorgon i juli. Sara har varit i Stockholm för att leta efter olja och diamanter till sin glashytta. Hon har bott i Stockholm med sin moster Ulla som är bosatt där, men hennes moster hade tänkt att följa med henne ner till Lidköping för att hälsa på sin sjuka syster, men tyvärr så missar hon ångbåten och stackars Sara får resa ensam. Den unga sergeanten Albert lägger märket till detta och börjar försöka att fånga Saras uppmärksamhet. Albert och Sara börjar umgås allt mer och de tar upp ämnen som var känsliga på den tiden då denna bok gavs ut. Speciellt Sara ifrågasätter samhället, kyrkan och sättet att leva.
Albert och Sara blir i alla fall goda vänner och Albert bestämmer sig för att han ska följa Sara en liten bit till efter att de har stigit av ångbåten, men bara en liten bit så att hon slapp resa ensam. Men det blev mer än en liten bit och till slut så blir det så att han följer med Sara ända hem till Lidköping, där Sara får reda på att hennes mor har avlidit. Boken slutar med att man får veta att Albert flyttar in i ett av rummen i Saras hus.
Huvudpersoner
Sara Videbeck är en glasmästardotter som bor i Lidköping med sin sjuka mor. Hon har två mostrar, en som heter Ulla och som bor uppe i Stockholm och Gustava som hjälper Sara med hennes sjuka mor i Lidköping. Sara har ingen far, utan hon har bara sin mamma och sina två mostrar. I boken så beskriver man Sara som lång och smal, med brunt, glänsande hår, och små vita tunna lite knubbiga händer. Man beskriver henne också som en smart flicka, som vet hur man sköter sig själv. Hon kan ta vara på sig själv och hon bryr sig inte allt för mycket om vad andra tycker och tänker om henne, i alla fall inte så mycket som hon borde göra.
Albert är en ung sergeant som är på väg uppåt i sin karriär. Han beter sig som en gentleman, men han är också litet feg av sig för han bryr sig nog lite för mycket om vad andra tycker och tänker. Man kan dra slutsatsen att Albert har mustasch, svart hår och är ganska lång. Han tycker om att ta sig ett glas då och då. Helst konjak eller liknande.
Budskap
Jag skulle vilja säga att Almqvist med denna bok försöker att öppna folks sinnen lite. Han försöker öppna deras sinnen för nya och lite modernare idéer. Han försöker få folk att förstå att det inte är något fel med att leva tillsamman med en man utan att vara gift med honom och att kvinnor har lika stor rätt som män. De har rätt att kunna få samma jobb som männen och att få vara myndiga.
Så jag skulle nog vilja säga att boken handlar ganska mycket om en kvinnas rättigheter, men även andra saker också, men själva budskapet är nog att kvinnor har lika stor rätt som män.
Miljö
Miljön beskrivs ganska tydligt i den här boken. Man får många små detaljer om hur platserna de besöker ser ut och hur folket verkar vara där, men ibland hoppar han även nästan helt över att skriva om miljön och koncentrerar sig mer på själva handlingen. En del städer verkar han också kunna beskriva lite bättre en vissa andra (jag antar att det beror på att han antagligen har varit där själv och sett hur det ser ut), för i en stad så kunde han beskriva hur husen låg och hur smala alla gator var.
”När han såg sig om på kusterna, förbi hvilka ångbåten strök, märkte han den nu vara nära att anlöpa Strengnäs. Den stora domkyrkan synes för segelfarare redan på långt håll, och dess majestätiska torn beherrskar Sörmlandsnejderna vidt och bredt. Först då man kommer närmare, upptäcker man en skara små röda trädhus, osymmetriskt hopgyttrade under kyrkan, och endast det rödrutiga gymnasii- och skolhuset till venster gör genom sin höjd ett afbrott ifrån de öfriga liderformiga rucklen. När man slutligen anländer till den gamla söndriga bron, och stannar, så säger man till sig sjelf: “detta är Strengnäs.”
Vad jag har att säga: Jag tror jag kan förstå att denna boken chockade en hel del människor när den gavs ut, för Carl kritiserar och skriver om en del saker man inte pratade om under 1800-talet. Han kritiserar kyrkan och deras sätt att få folk att se på äktenskap och mycket annat. Han kunde skriva om saker som man egentligen inte skulle prata om och det chockade säkert en del människor på den tiden, men idag så tycker vi ju att det är självklart att inte kyrkan ska ha all makt, att prästerna inte ska kunna bestämma så mycket som de gjorde förr och att kvinnor har lika stor rätt som män. Det är heller inte längre lika ”fel” att säga vad man tycker. Det är tillåtet (till en viss gräns).
Folk som läser den här boken idag kan nog tycka att den är ganska mesig och tråkig, för han lindar in huvudpersonernas tankar väldigt mycket, han skriver inte bara som det är utan han måste linda in alla tankar och känslor. Det tror jag folk kan tycka är lite jobbigt, och de tycker nog att det gör boken tråkigare än vad den egentligen är. Folk tycker antagligen att det inte händer så mycket i den, men jag tycker att den har en viss charm även om den är gammal och inte särkilt modern. För om man skulle skriva om den och byta ut alla de gammaldagsorden och modernisera den lite så skulle det nog bli en väldigt omtyckt ungdomsbok.
Jag tycker att denna bok var ganska bra ändå.
Först när jag fick den trodde jag att den skulle vara jättetråkig och hur ointressant som helst, men när jag väl började läsa den så tyckte jag faktiskt att den var bra. Det hade jag aldrig trott, men den är verkligen läsvärd. Jag tycker att alla som verkligen älskar att läsa ska läsa denna bok för den var verkligen bra så fort man kom in i den. Det var ju lite jobbigt i början när man skulle läsa denna gammaldagssvenskan, men efter ett tag så blir man van och det bara flyter på.
Ett utdrag ur boken: ”Sergeanten tänkte så här: En glasmästardotter ifrån Lidköping – det är en småstad, långt, långt bort ifrån Stockholm. En mamsell? på sätt och vis, ja. En borgardotter, dock af ringaste borgarklass. Ett intagande och märkvärdigt mellanting! Landtflicka icke, bondflicka alls icke – men icke heller rigtigt af bättre klass. Hvad skall en sådan egentligen anses för? hvad kallas? Det är någonting outgrundligt i denna mellansort.”
Så här beskriver gärna Almqvist saker i sin bok, som mellanting. Allt är mellanting. Varken ont eller gott, bra eller dåligt, utan det är helt enkelt något som ligger mitt emellan.
